"Det är ju oftast fina ungdomar som råkat hamna på glid"
Uppspelta hundar är det första som möter en när man kliver innanför dörren i det röda tegelhuset i radhusområdet i Borlänge. Här bor, förutom hundarna, även Emil och Lina, båda strax under 40 år. För drygt ett år sedan växte familjen. Det var då Emil och Ida fick sin första familjehemsplacering, Hugo 17 år.
Emil och Lina har under många år diskuterat möjligheten att någon gång prova på att ha en familjehemsplacering. Emil är uppvuxen i ett hem där hans mamma och pappa var familjehemsföräldrar. Idag jobbar han inom öppenvården. Även Lina jobbar inom den sociala sektorn och paret har tidigare haft ett kontaktfamiljsuppdrag. I höstas tog de steget och blev familjehem, en Vi-familj.
– Vi har väl känt att vi kan bidra. Att vi har mycket att ge. Det kommer säkert från våra arbeten, men vi vill kunna hjälpa ett barn eller en ungdom som är i behov av extra stöd, berättar Lina.
– För oss är hundarna som våra barn och vi lägger mycket tid tillsammans med dem. Men vi har också mycket tid att ge till någon som behöver, fortsätter Emil.

Familjehem för unga som använder droger
Emil och Lina är en så kallad Vi-familj. Det är ett familjehem som tar sig an unga som använder droger. En målgrupp som ibland kan verka avskräckande för vissa.
–Jag brinner lite extra för de ungdomarna och träffar många av dem genom mitt jobb. Jag ser ju att behovet av en trygg plats finns. Ofta placeras ungdomarna på HVB eller SIS-hem. I jobbet ser jag att institutionsboenden ofta kan vara mer till skada än nytta, säger Emil.
Kände ni oro för att ta emot en tonåring med missbruksproblematik?
– Det finns ju en oro om att något ska hända, inte oro för oss, men för ungdomen, att han ska ta något farligt eller göra något som skadar honom, förklarar Lina.
– För många vuxna är det ju väldigt dramatiskt med droger. Det är kriminellt och farligt. Vi tänker inte riktigt så. Självklart ska man inte ta droger men ofta är drogerna där för att kompensera för något, för att lösa ett inre problem. Det är ju oftast fina ungdomar som råkat hamna på glid och som mår dåligt, säger Emil. Han fortsätter att förklara att ungdomar som tar droger oftast har det som kallas samsjuklighet. Det betyder att de har en bakomliggande sjukdom eller svårighet som leder till droganvändandet. Det kan vara psykisk ohälsa, familjeproblematik eller olika diagnoser.
– Drogerna är mer som en tillfällig lösning eller en självmedicinering som de sedan fastnar i. Då behöver man ta tag i det bakomliggande problemet. Löser man det så kommer de lättare att sluta med drogerna, fortsätter han.
Den nya familjekonstelationen
Lina berättar att Hugos inflytt var väldigt odramatisk. Han var väldigt försiktig i början, artig, ordningsam, lyssnande och var säkert minst lika nervös som de själva var.
– Vi hittade varandra i att det var första gången för både oss och för honom. Vi hade aldrig varit familjehem och han hade aldrig placerats hemifrån. Vi fick lära oss av varandra. Det är viktigt med kommunikation, vad funkar för dig, vad funkar för oss, säger hon.
Hur var det att plötsligt ha en tonåring i hushållet?
– Ovant såklart. Men det har gick väldigt bra. Vi har ju inga egna barn så att helt plötsligt få ansvar för en 17-åring, det blir ju som så här… jaha vad förväntas man göra med en tonåring, berättar Emil.

Alla som har tonårsbarn känner igen sig. Hur umgås man med en tonåring? Lina berättar att de hittade en del gemensamma intressen, bland att gå ut och äta, en del tv-spelande och en och annan youtubesession. Emil övningskörde också med Hugo.
– Åka bil överlag är bra. Det är lätt att öppna sig då och det blir bra samtal. Men det viktigaste för oss var att han skulle känna att vi finns här. Att vi ville veta var han är när han är ute och att han alltid ska kunna komma hem, berättar Lina. Emil fortsätter.
– Även om han tagit något eller gjort något som han uppfattar som ett ”snedsteg”.
Flyttade hem efter drygt ett halvår
För några månader flyttade Hugo hem till sina biologiska föräldrar. Planen från början var att han skulle stanna lite längre hos Emil och Lina men eftersom det mesta flutit på så bra och Hugo själv kände att det var dags att flytta hem enades man om en hemflytt.
– Hugo har blivit tryggare och mycket mindre sökande. Han stannade hemma mer och blev mer driven kring framtid, sysselsättning och så, förklarar Lina
– Även hans föräldrar som varit delaktiga under hela placeringen och som han bott hos en del helger och så har sett stora framsteg och är jätteglada och stolta över honom för det. Det är ju också det som gjort att han kunnat flytta hem. De är jätteglada, fyller Emil i.

Den andra placeringen
Kort efter att Hugo flyttade fick familjen utökning igen. Då var det dags för den ett år yngre Noel från Stockholm att flytta in. Noel har likt Hugo en bakgrund med droger och stök.
– Vi var redo för en ny placering direkt. Det gick så bra med Hugo så för oss var det en självklarhet att fortsätta, berättar Emil.
Noel har nu bott hos familjen i 5 månader. Han har precis kommit hem från sitt sommarjobb och slår sig ned bredvid Emil och Lina vid köksbordet och börjar berätta:
– Jag känner ingen stress att få flytta hem. Jag har några mål här som jag vill uppnå först.
Berätta, hur kändes det första gången du kom hit till Emil och Lina?
– Då var det lite ångest. Området och staden här liknar inte det jag kommer ifrån. Det var dåligt väder och inget folk ute när jag kom. Jag kände mig lite ledsen men accepterade ändå att det var här jag skulle bo. Ganska snabbt kändes det helt ok.
Noel berättar att han sedan ett par år tillbaka använt droger och umgåtts i fel miljöer med fel personer och att det var anledningen till att han behövde placeras hos Emil och Lina.
– Jag har förändrats. Grejen är… När jag kom hit så hade jag en destruktiv livsstil, kan man säga. Jag rökte cannabis, levde för mycket i nuet och tänkte inte på framtid eller konsekvenser. Nu har jag en drivkraft i att sköta mig fläckfritt, förklarar Noel.

Har du varit drogfri sedan du flyttade hit?
– Ja gud ja. De positiva effekterna av att inte röka har varit nice. Jag känner en stor förändring i hur jag tänker. Jag fokuserar mer på framtiden nu. Jag behövde komma bort för att se hur onödigt det jag höll på med var.
Emil nickar instämmande.
– Det har fungerat bra, tycker jag. Jag tycker verkligen att Noel har gjort framsteg. Han och Hugo är ju två olika individer där Hugo är mer extrovert och Noel mer introvert. Så ibland får man vänta ut stunderna där han vill dela och diskutera saker.
Vad har varit svårt?
– Det har inte varit så svårt tycker jag. En tonåring är ju ganska självgående. De kan bre sin egen macka liksom. Man kan föra en diskussion och resonera sig fram till det som blir bäst, inkludera ungdomen i beslut. Vi har säkert en fördel som inte är biologiska föräldrar, det finns ingen historia, inga gamla konflikter. Ibland har vi väl kanske funderat om vi har rätt metoder och bemötande i det här, eller om vi behöver vara mer kontrollerande. Vi är nog ganska chill och inte så krävande även om det finns saker som vi inte tummar på. Det verkar ha fungerat bra, berättar Emil.

– Ibland har jag saknat vänner och känt mig ensam. I skolan hamnade jag i en utvecklingsklass där jag inte ville umgås med någon, men nu under sommaren, på mitt sommarjobb har jag hittat en som jag har mer gemensamt med, säger Noel. tummar på. Det verkar ha fungerat bra, berättar Emil.
Ett team som jobbar tillsammans
När man liksom Emil och Lina är en Vi-familj så har man som familj mycket stöd. Dels har man en familjehemskonsulent som stöttar och kommer på träffar. Dels deltar man i Vi-modellen som är en föräldragrupp med andra familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar till unga med drogmissbruk. Ungdomen har också en egen behandlare och deltar i ett program som heter Abilamodellen.
– Vi-modellen är så bra. Vi har ju en hel del teoretisk kunskap genom våra arbeten. Men bara möjligheten att få träffa föräldrar och familjehem i samma situation ger jättemycket. Och stödet och feedbacken från alla inblandade gör en trygg, berättar Lina.
– Alltså behandlingen är jättebra. Den har inte bara hjälpt mig med beroendet, den har också hjälpt mig på andra sätt, att växa som person, fyller Noel i.
Vägen framåt
För familjens första placering Hugo har det gått bra sedan flytten hem till föräldrarna. Han har inte fallit in i gamla mönster, är fortfarande drogfri och ser ljust på att få börja sista året på gymnasiet.
Noel ser också ljust på framtiden. Han säger att han vet vad han ska hålla sig borta från och att han inte kommer att söka upp sitt gamla umgänge den dagen han flyttar hem och han har en hälsning till andra som är i samma situation som han var i.
– Ge inte upp. Det är absolut inte för sent att förändras. Ta det lugnt, stressa inte och tänk på framtiden.
Fotnot: Namnen på samtliga personer i den här artikeln är fingerade för att ungdomarna valt att vara anonyma.
FAKTA
» Vi-familjer är namnet på de familjehem som Abila Öppenvård och Landa Familjevård använder för att hjälpa ungdomar som använder droger
» En Vi-familj utbildas i Vi-modellen för att på bästa sätt kunna stötta ungdomen. Den biologiska familjen får också stöd från behandlare och familjehemskonsulent.
» Ersättningsnivån till en Vi-familj är högre än i ett ordinarie familjehemsuppdrag och ger en familjehemsförälder möjlighet att vara hemma på heltid.
Är du intresserad av att veta mer eller bli en Vi-familj kontakta petra.springare@abila.se